Övergångar i studie- och arbetslivet vid NPF

Stöd i övergångsperioder, till exempel mellan högstadiet och gymnasium, vid byte mellan skolor, men framförallt vid övergången från utbildning till arbetslivet är extra känsliga vid NPF och måste därför planeras och samordnas. 

Övergångar i skolan och till arbetslivet 

En central aspekt vid vägledning är lämplig hänsyn till olika typer av övergångar under elevers skolgång. Eleverna i grundskolan behöver stöd att göra väl underbyggda val till gymnasieskolan medan äldre elever behöver stöd i att hantera övergångar mellan olika utbildningar, samt övergången mellan utbildning och arbetsmarknad. 

Det behövs planering med nyckelpersoner runt eleven för att åstadkomma stabila övergångar efter avslutad gymnasieutbildning. Vägledningen bör börja redan i de lägre årskurserna och vägledare och elevhälsan måste samverka med lärare och aktörer utanför skolan till exempel i samband med Praktisk arbetslivsorientering (prao) gällande varje enskild elev med NPF för att underlätta vid övergångarna. 

Därför är övergångar svårt 

Det krävs kognitiva förmågor för att planera, organisera och förutse framtiden och hantera förändringar. Dessa förmågor kan vara sämre utvecklade vid NPF. Vissa övergångar i livet är extra utmanande eftersom de innebär stora förändringar av vardagen; slutet på en livsfas och början på en ny livsfas, i en ny miljö, med nya uppgifter och sociala kontakter, strukturer och processer. Speciellt övergångsfasen från ungdoms- till vuxenlivet med byte från utbildning till arbete är idag en komplex och ibland långdragen period [1]. Det är väletablerat att övergångar är extra utmanande för individer med NPF och upplevs av vissa som nästan oövervinnliga [2-3] 

Undersökningar visar: 

I en australisk studie om framgångsfaktorer i övergången från gymnasiet till arbete och högre utbildning vid ASD samlade Hatfield m.fl. omfattade enkätdata [4]. De som deltog frågades om bland annat hindrande och underlättande faktorer vid planeringen av övergångar. Som framgångsfaktorer för övergångsperioden identifierades bland annat hjälp med att ”hitta sin grej”, medvetenhet och påverkan av individens motivation, ångest och insikt om sin situation och nödvändigheten att planera. 

Sansosti m.fl. diskuterar i en översiktsartikel om utmaningar för personer med ASD och hur olika insatser i övergången till arbetslivet kan hjälpa att kompensera för dessa. Enligt författarna kan många autistiska beteenden som stereotypa mönster, problem med social medvetenhet, pedanteri, preferensen att arbeta ensam vara barriärer till arbetslivet. De ser att ett team behövs tidigt och under hela övergångsperioden som genomför ett paket av åtgärder för att säkerställa framgång i arbetslivet. En vägledare måste enligt författarnas modell vara en essentiell del av teamet. Deras arbete bör omfatta hjälp med att hitta och lyckas med utbildningsmål och arbete och erbjuda hjälp med att organisera stöd vid övergången till arbete [5].  

Att nå framgångsrika övergångar 

Framförallt så måste övergångar planeras noggrant och vara mjuka. Det måste skapas förutsättningar så att individen kan uppnå förväntade krav för att säkerställa att hen kan behålla sitt arbete, må bra och utvecklas. 

En central aspekt vid vägledning är att ta lämplig hänsyn till olika typer av övergångar. Vägledning vid NPF kräver ofta mer tid och fler tillfällen än vanligt och man behöver ofta förbereda särskilda insatser vid viktiga övergångar. 

Tidiga arbetslivserfarenheter är en nyckelfaktor för att uppnå en framgångsrik övergång mellan skola och arbete. Att skapa erfarenheter, till exempel genom att motivera föräldrar att ge sitt barn mer ansvar hemma och på fritiden, och att hjälpa personen att skaffa sommarjobb, volontärsjobb och praktikjobb kan vara till stor hjälp. 

Olika stödformer bidrar också till lyckade övergångar, bland annat studie- och yrkesvägledning vid övergång från skolan till arbetslivet, pedagogiskt stöd under utbildningen, anställning inom Samhall vid stora stödbehov, arbetsrehabilitering och bidrag till arbetsredskap [6]. Även ekonomiska bidrag till arbetsgivaren är en vanlig stödfunktion som kan bidra till att det finns ekonomiskt utrymme för en mjukare övergång till arbetslivet. 

Några framgångsfaktorer för övergångsperioden kan vara:  

  • Att hjälpa individen att ”hitta sin grej”. 
  • Att ordna studiebesök på den framtida skolan/arbetsplatsen kan vara till stor hjälp för att underlätta övergången. 
  • Att göra flera studiebesök inför val (avsett om det gäller skolval eller yrkesval) för att minska oro och ge en mer konkret bild av vad det är personen ska ta ställning till i sin valsituation. 
  • Att vara medveten om och kunna påverka individens motivation och insikt om sin situation och att vara medveten om nödvändigheten att planera (engagera sig, börja i tid, sluta i tid).  
  • Att ha ett genomgående stöd från familj och professionella.  
  • Att utveckla vardagliga och yrkesmässiga färdigheter i ”det riktiga livet”.  
  • Att skapa en plan för övergången med definierade mål, delmål, ansvar och struktur och samarbete och samverkan mellan alla inblandade.  
  • Att använda och följa riktlinjer och evidens 
  • Att alltid ha med familjemedlemmars erfarenhet och rekommendationer, vårdnadshavarna har ofta en central roll.  
  • Att beakta och respektera personen med ASD:s energinivåer och beslut. 
  • Att hjälpa med övergången till jobbet genom att till exempel hålla kontakt med arbetsgivare efter anställning och erbjuda jobbcoachning. 
  • Att se till att det finns personer (lärare, kollegor, chefer) och miljöer som ger praktiskt och socialt stöd och utför nödvändiga anpassningar till personer med ASD. Stegvis övergång, där anhörigas stöd över tid byts ut mot stöd på universitet eller arbetsplats, till exempel genom träningsprogram eller mentorer. 

Litteraturreferenser och länkar

[1] Carcillo S, KKnigs S. NEET Youth in the Aftermath of the Crisis: Challenges and Policies. SSRN Journal. Epub ahead of print 2015. DOI: 10.2139/ssrn.2573655 

[2] Kuriyan AB, Pelham WE, Molina BSG, et al. Young adult educational and vocational outcomes of children diagnosed with ADHD. J Abnorm Child Psychol 2013; 41: 27–41.