Ångest

Att någon gång känna oro, ängslan, rädsla, ångest är en del av livet.

I dagligt tal betyder ångest olika känslor från inre spänning via diffus oro till olust och skrämmande panikkänslor. Ångest är obehagligt, men det är inte farligt.

Ångesten är en del av ett livsviktigt alarmsystem som finns hos oss alla. Systemet behövs för att vi ska reagera vid hot eller fara aktiverar försvarsreaktioner och kroppen blir bredd för kamp eller fly eller spela död. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och adrenalin släpps ut i blodet. Denna reaktion styrs av det autonoma nervsystemet, som inte går att kontrollera med viljan.

Vid ångest är alarmsystemet överkänsligt och kan sätta igång även utan att det finns fara eller hot. De vanligaste symtomen på en ångestattack är hjärtklappning, andnöd och yrsel, men man kan också uppleva svettningar, muntorrhet, en klump i halsen, stickningar, domningar och illamående.

Attacken börjar plötsligt och når en topp inom några minuter för att sedan klinga av successivt. En konsekvens av ångestattacken är en känsla av att vilja snabbt ta sig från den plats där man befinner sig.

När ångesten blir så svår att den orsakar lidande och den gör att det dagliga livet inte fungerar som vanligt, kan den handla om ångestsyndrom.

Exempel på ångestsyndrom är:

• Paniksyndrom innebär återkommande panikattacker med intensiv rädsla och obehag,
• Social ångest/social fobi kännetecknas av en rädsla för att hamna i centrum för andras uppmärksamhet och av att undvika sociala situationer till exempel offentliga framträdanden.
• Hälsoångest innebär en stark, ihållande och överdriven rädsla för att drabbas av allvarlig sjukdom så som cancer eller neurologisk sjukdom och
• Generaliserat ångestsyndrom (GAD) innebär en ständig oro inför framtida händelser och aktiviteter, vilket påverkar nästan allt i livet negativt med försämrad livskvalitet och nedsatt funktion.

Det finns hjälp att få om det blir jobbigt och om du behöver prata med någon för att hantera ångesten. Oavsett om du går i skolan eller arbetar så behöver du prata med någon till exempel; din vårdcentral, elev- eller studenthälsan, en ungdomsmottagning, ditt skyddsombud, företagshälsovården eller en kurator.