Kemisk Exponering 

Vad är kemisk exponering

Kemisk exponering innebär att hud, andningsvägar eller ögon kommer i kontakt med kemiska ämnen som används eller bildas vid olika arbetsmoment på en arbetsplats. Kemiska ämnen kan förekomma i form av vätska, damm, gas/ånga eller som fast material.  

Kemiska ämnen används inte bara inom industrin utan kan förekomma på de flesta arbetsplatser, till exempel vid användning av städkemikalier. Exponering kan ske både vid hantering av kemikalier som hälls upp eller blandas och vid arbetsmoment där ett material bearbetas eller förändras, eller i processer där ångor eller rök avgår. Kemisk exponering omfattar även kemiska ämnen i damm som finns i en arbetsmiljö eller föroreningar som kommer in via ett ventilationssystem eller avges från en byggnad.  

Vilka risker finns i arbetslivet?  

Vilka risker som finns beror på ämnets farlighet samt hur det hanteras och hur länge man arbetar med det. Därmed kan ibland även låga halter av ett ämne vara skadligt om exponeringen sker under lång tid eller om ämnet är särskilt skadligt för kroppen. I andra fall kan mängden av ett ämne som avges till luften påverkas av om man till exempel arbetar vid höga temperaturer. Då kan halterna bli så höga att exponeringen är skadlig även om man bara arbetar en kortare stund.

Beroende på hur det kemiska ämnet ser ut kan det påverka olika organ i kroppen och ge upphov till olika sjukdomar. Kemisk exponering kan till exempel vara skadligt för luftvägar, hud, njurar eller hjärt- och kärlsystem och det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan. Vissa kemiska ämnen kan även förvärra en sjukdom som man redan har.

Människor är olika känsliga för kemisk exponering och risken för skador kan därför variera. Huvudregeln är att hantering och skyddsåtgärder ska vara anpassade så att varje arbetstagare ska kunna utföra arbetet, oavsett individuell känslighet. Det finns vissa undantag till denna regel. Det finns nämligen flera kemiska ämnen som är särskilt skadliga för personer som allergiker och personer med underliggande lungsjukdom som astma eller KOL. För yrken där sådan kemisk exponering förekommer finns därför en särskild lagstiftning för att skydda känsliga personer. Om man arbetar med dessa ämnen måste man göra regelbundna och återkommande  medicinska kontroller  för att i tidigt skede hitta arbetstagare som blivit eller riskerar att bli sjuka av exponeringen. För vissa kemiska ämnen ställer lagstiftningen dessutom krav på tjänstbarhetsbedömning vid den medicinska kontrollen för att avgöra om personen får arbeta med dessa ämnen eller ej.

Även för arbetstagare som har ökad känslighet för kemisk exponering till exempel astma eller atopisk sjukdom, finns det många arbeten som på sikt kan vara mer skadliga utan att det finns krav på tjänstbarhetsbedömning eller medicinska kontroller. I detta fall är det särskilt viktigt att känsligheten uppmärksammas i ett tidigt skede så att en elev med sådan känslighet inte genomför ett gymnasieprogram inom ett yrke som det senare visar sig att personen av hälsoskäl inte klarar att utföra. Personer som visat sig vara känslig och utvecklat besvär inom ett yrke där man redan är sysselsatt, kan behöva särskilda åtgärder eller anpassade arbetsuppgifter. I värsta fall kan känslighet eller utvecklad skada medföra att man inte kan arbeta kvar.  

Vid vissa tillfällen i livet kan kemisk exponering utgöra särskild risk, till exempel under graviditet, vid övergående sjukdomssymtom eller under en tid med viss medicinsk behandling. I dessa fall ska en särskild bedömning göras av läkare med kunskap om yrkesexponering. 

Vilka riskyrken finns? 

Det är inte yrket i sig som utgör risken, det är exponeringen och den kan skilja sig trots samma yrkestitel. Kemisk exponering kan förekomma i alla branscher och utbildningar. Några exempel  är: bygg- och anläggning, fordon- och transport, frisör- och stylist, hantverk, industriteknik, restaurang- och livsmedel, vård- och omsorg och VVS är alla branscher där man kan utsättas för exponering av skadliga kemiska ämnen, damm och liknande.

Hur får man ett hållbart arbetsliv? 

I arbete där kemisk exponering förekommer ska arbetsgivaren tillsammans med skyddsombudet göra en riskbedömning. Bedömningen ska visa om arbetet behöver omfattas av särskilda försiktighetsåtgärder, till exempel krav på utbildning för hantering av vissa ämnen, tjänstbarhetsbedömning eller medicinska kontroller. Kemisk exponering ska alltid minimeras, med utgångspunkt från Arbetsmiljöverkets åtgärdstrappa, även om exponeringen inte är underställd särskilda krav. Man skall välja kemiska produkter och arbetsmetoder så att riskerna blir så små som möjligt. Om ytterligare åtgärder behövs ska man i första hand se om det går att skilja arbetstagarna från det farliga genom till exempel inkapsling eller fjärrmanövrering och därefter i fallande prioritering minska exponeringen genom processventilation eller genom att förlägga arbetet till särskild tid eller plats. Personlig skyddsutrustning skall användas som sista alternativ när övriga åtgärder inte är tillräckliga eller inte går att genomföra. Det ska alltid finnas tydliga rutiner för hur arbetet ska utföras för att minimera exponering för arbetstagaren och kollegor som arbetar i samma lokal.  

Som arbetstagare är man skyldig att se till att man är informerad och känner till vilka regler och rutiner som ska tillämpas. Om skyddsutrustning behövs ska den användas och skötas så att den fungerar och är effektiv.   

Kunskap, erfarenhet och väl anpassade rutiner som motverkar exponering och som efterföljs, är ofta avgörande för att en farlig exponering inte ska ge upphov till skador.  Det är arbetsgivarens ansvar att arbetstagarna känner till vilka risker som finns i arbetet, att åtgärder som minskar exponering har vidtagits och att det finns välfungerande rutiner som skyddar mot farlig exponering. 

Medicinsk kontroll

I vissa arbetsuppgifter finns det risker, till exempel, damm, starkt allergiframkallande ämnen eller vibrationer från maskiner. Eller så är det viktigt att man inte blir sjuk så under sitt arbete för att det kan utgöra en fara för ens arbetskamrater eller allmänheten. I båda fallen måste arbetsgivaren anordna en så kallad medicinsk kontroll av den som ska utföra arbetet. Det innebär att man får träffa en läkare som undersöker en och gör en bedömning om man av medicinska eller andra skäl får utföra arbetsuppgiften. Om svaret är ja, får man ett så kallat tjänstbarhetsintyg eller behörighet i de fall där detta krävs. En person som inte har sådant tjänstbarhetsintyg eller som inte har behörighet får enligt lagen inte arbeta med den aktuella arbetsuppgiften (eller kan inte påbörja utbildningen).

Den medicinska kontrollen är till för att ta reda på om den undersökte av hälsoskäl får utföra arbetet och har tillräckliga fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet. För mer info se sidan om medicinska kontroller.